SanQaida

Idag hade jag dragit med mamma till Vrinnevisjukhuset i Norrköping för att vi skulle bli blodgivare. Först kollade de om kärlen i armarna var tillräckligt stora. Och jag fick ett nej redan där. Jag vet att jag brukar vara svårstucken, fast efter ett par försök brukar de alltid hitta något kärl, men nålarna var tydligen grövre så det fungerade inte. Typiskt. Min blodgivarkarriär tog slut fortare än den börjat. Eller inte riktigt, hon sa att kärlen kunde ändras med åren, och att jag skulle titta in om ett par år igen. Så det kan gå när man försöker göra någonting bra. Men mamma blev godkänd i alla fall, de skulle bara kolla att blodet var bra. Så något positivt ändå.

Sen gick jag på stan en sväng, köpte födelsedagspresent till Josefin ^^  Och så fick jag köra hem. Blev omkörd av en halvt galen busschaufför som korsade heldraget och jag vet inte allt, när det kom mötande trafik till på köpet. Crazy world. I alla fall, när vi kom till OKQ8-korsningen var det en snygg kille på cykel som skulle över vägen, så jag stannade. Och han tackade och började trampa, men kom ingenstans. Hans kedja hade förmodligen hoppat av, gissa om han var röd i ansiktet, så han vinkade åt oss att köra igen. Mamma och jag satt och skrattade hela vägen hem i alla fall ^^